Gick till jobbet idag trotts att allt jag ville var att stanna i sängen hela dagen... Fick knappt sovit någonting i natt. Vakna med svårigheter att böja mina fingrar, extrem smärta i nacke/rygg och onda fotleder. Det har gått snart en vecka sen jag kontakta min smärtklinik och ännu har ingen återkopplat. Hur kul är det att sitta på jobbet och det enda nu vill är att bryta ihop för du orkar inte mer???
En vän sa i helgen att hon aldrig hade klarat att leva med smärta och fortfarande ha ett leende... -Jag förstår inte hur du orkar...
En annan sa att hennes största rädsla är att "gå sönder".. -så som du har det... -Behöva ge upp sina drömmar och inte kunna göra vad man vill, nää det vill jag inte...
Vad ska man säga? Inte har jag valt min situation!!! Jag skulle göra allt för att komma ur den. Om de nu kan säga dessa orden, hur kommer det sig att ingen visar mer förståelse och vilja att hjälpa till???
Känner hur arg och bitter jag är idag. Arg på mig själv att jag inte kämpar hårdare. Arg på hur fan sjukvården behandlar än. Arg på att behöva be om hjälp men ändå aldrig få den. Bitter över att efter nästan 2 1/2år fortfarande inte få en diagnos som kan hjälpa till att finna rätt behandling.
Ikväll får jag bara låta tårarna rinna ner för kinden, ta några djupa andetag och försöka fokusera på att det faktiskt finns de som har det värre...

Idag känner jag mig besviken. Fortfarande ingen som ringt ifrån kliniken. Besviken, ledsen, arg... Aa väldigt mycket känslor som finns inom mig just nu. Många som känner mig ser inget eller hör inget. Jag försöker göra allt för att hålla upp fasaden och kämpa på. Inte låta det som pågår i kroppen påverka för mycket av den jag är och vad jag vill i livet. Detta är även kanske en nackdel då när jag väl inte orkar kämpa emot och går in i en sämre period så är det inte många som förstår! Det är ju ingen som ser. För smärta syns inte. Inte direkt som en bruten fot där dina vänner ser gipset och kan förstå din situation. Tänk va mycket lättare det hade varit då!!
Den enda person som får se mig svag, i de värsta stunder, den personen som jag kan klaga och gnälla till är min älskade syster. Jag vet att hon vet vad jag går igenom. Samtidigt ibland känns det som om det inte alls är så. Oavsett hur dålig kroppen är imorgon så ska jag åka till min fristad. Den plats där jag bara är och får vara utan att ha fokus på vad som just nu pågår. Så nu säger jag god natt och sov så gott ?

Inget samtal kom idag... Vet inte vad jag känner just nu.. Fick gå hem tidigare från jobbet då jag verkligen inte klarade att ha ett leende på läpparna och springa runt på kontoret. Tur man har kollegor som förstår och ställer upp!! Just nu lutar det mot att stanna hemma imorgon med. Försöka undvika att använda benen så mycket som möjligt och låta dom vila. Någon som förstår all denna jäkla frustration?? Att inte ha kontroll vad som sker gör mig tokig..
Nu blir det pannkakor till kvällsmat och sedan sängen. Denna dagen får ta slut snart för jag orkar inte met idag!!

Fick ett meddelande i morse att dom skulle kontakta mig under dagen från smärtkliniken. Nu hoppas jag att dom gör det!! Svullna fotleder och förbannat ont just nu. Så sjukt trött på hela denna situationen. Att bli hämad så av kroppsliga problem är inge roligt. Drömmar som inte kan genomföras och jobb som påverkas. Även om man nu accepterat situationen så blir man lika ledsen ändå när bakslaget kommer. Inte bara att man ska handskas med den dagliga smärtan utan även problem som går i skov...
Bara vänta och se vad som sägs när de ringer :(

Idag på jobbet var det otroligt segt!! Fick svårt att skriva, fruktansvärd värk och så jäkla trött. Smet en timma tidigare ihop om att få lov att vila en timma innan jag skulle till stallet. Det fick jag dock inte... Väl ute i stallet kände jag mig lättare. Med lättare menar jag gladare lyckligare och lugnare trotts kroppens egna vilja. Pysslade bara om sötisen och red ett super enkelt/lätt pass. Mer klarade jag inte idag :( Får bli hårdare på fredag, förhoppningsvis i alla fall.

Slängde även iväg ett surt mail/meddelande till min smärtklinik. Är just nu vansinnig! Förra månaden blev det fel med mina recept=ingen smärtlindring... Nu har jag fortfarande inte fått mina provsvar, bekräftelser på remisserna eller återkoppling om ny medicin då jag fick sluta med den ena pg av biverkningar.. Jag var där i början av December. . Får man lov att behandla en smärtpatient på detta sättet?? Inte i mina ögon i alla fall.
Nu hoppas jag verkligen att de hör av sig snarast!!!!

Det blev inget stall idag :(
Lång och seg dag på jobbet resulterade i att det inte fanns någon energi kvar. Gjorde ont i hjärtat att ställa in detta då det verkligen är en frizon för mig och allt runt om. Något som behövs bland allt som sker i livet. Får åka ut imorgon och vara där lite extra länge kanske :)
Efter jobbet blev det lite mer än en timmes promenad i kylan. Uppfriskande men otroligt kallt till slut. Märkte när jag kom hem att det hade varit lite för påfrestande för kroppen.. Så får försöka tänka mig för till nästa gång!!
Imorgon ska jag försöka ringa lite samtal till olika läkare. Måste få lite svar angående vissa av kroppens problem. Få hjälp att finna felen och försöka hitta hanterbara sätt att lösa dom på. För just nu är det inge roligt vill ja säga. Snart 2 1/2 år sen första symtom och fortfarande så är det ingen som vet. Bara en massa gissningar.. Aja den som väntar på något gott väntar aldrig för länge....... Eller hur brukar man säga???

Så idag var man tillbaka på jobbet efter denna helgen. Tycker otroligt mycket om mitt jobb så det var skönt, samtidigt som jag för tillfället inte är 100% i kroppen just nu och bara ville hem...

Efter jobbet åkte jag till socialnämden på möte. Jag har ansökt om att bli kontaktperson i kommunen och idag startade mitt första uppdrag :) Ska bli otroligt roligt och spännande. Får bara hoppas att jag kan vara till någon nytta för personen ifråga! Många har frågat om varför jag ansökt. Vissa undrar vad man tjänar på det osv... 

Jag vill göra detta för att se om jag kan vara till någon hjälp för barn och ungdomar som har det tufft i livet. Man tjänar inga pengar på det utan får för omkostnader. Jag själv hade det inte lätt genom min uppväxt och vill nu ta vara på mina erfarenheter och hjälpa andra. Tycker att det är viktigt att dessa system och möjligheter finns då det är många som skulle behöva extra stöttning av olika anledningar genom livet.

imorgon blir det självförsvar med jobbet, en träff med ungdomen och sedan stallet. En lång dag väntar så nu blir det nana kudden så att man verkligen orkar :)

Hade en otroligt skön dag i stallet idag. Var ute i nästan två timmar och bara skrittade runt tillsammans med härligt sällskap. Verkligen medicin för själen! Mitt monster till polle njöt så i solen idag. Så underbar och så älskvärd. Hoppas att jag kommer få råd inom snar framtid att köpa en egen.. Tills dess är jag så otroligt tacksam för att jag får låna denna sötis!!!

Känner dock just nu att min kropp är påväg in i en dålig period igen :(  Sån hemsk värk, stela muskel och leder, tillsammans med denna hemska trötthet som aldrig ger sig... Skam den som ger sig säger jag då! Blir några  samtal inom vården imorgon för att försöka hitta nya lösningar.. 

Nu blir det kudden och en grym actionfilm innan ögonen stängs för denna dagen...